37:1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

37:2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

37:3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

37:4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

37:5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

37:6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

37:7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

37:8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

37:9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

37:10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

37:11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

37:12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

37:13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

37:14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

37:15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

37:16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

37:17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

37:18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

37:19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

37:20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

37:21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

37:22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

37:23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.