26:1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

26:2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

26:3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

26:4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

26:5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

26:6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

26:7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

26:8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

26:9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

26:10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

26:11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

26:12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

26:13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

26:14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

26:15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

26:16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

26:17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

26:18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

26:19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

26:20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

26:21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

26:22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

26:23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

26:24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

26:25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

26:26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

26:27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.