120:1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

120:2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

120:3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

120:4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

120:5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

120:6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.