31:1 För sångmästaren; en psalm av David.

31:2 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

31:3 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

31:4 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

31:5 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

31:6 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

31:7 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

31:8 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

31:9 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

31:10 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

31:11 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

31:12 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

31:13 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

31:14 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

31:15 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»

31:16 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

31:17 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

31:18 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.

31:19 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

31:20 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

31:21 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

31:22 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

31:23 Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

31:24 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.