56:1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

56:2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

56:3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

56:4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

56:5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

56:6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

56:7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

56:8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

56:9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

56:10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

56:11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

56:12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

56:13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.