75:1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.

75:2 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

75:3 »Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

75:4 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.

75:5 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»

75:6 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

75:7 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

75:8 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

75:9 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

75:10 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.