2:1 Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor,

2:2 för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.

2:3 Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,

2:4 som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen.

2:5 Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus,

2:6 han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.

2:7 Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och apostel -- det säger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja, till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.

2:8 Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer.

2:9 Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder,

2:10 utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga.

2:11 Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig.

2:12 Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet.

2:13 Adam blev ju först skapad och sedan Eva.

2:14 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.