10:1 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.

10:2 Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.

10:3 Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.

10:4 Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.

10:5 Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:

10:6 att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.

10:7 Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.

10:8 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.

10:9 Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.

10:10 Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.

10:11 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.

10:12 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.

10:13 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.

10:14 Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?

10:15 Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.

10:16 Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!

10:17 Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!

10:18 Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.

10:19 Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.