8:1 Sätt basunen för din mun! »Såsom en örn kommer fienden över HERRENS hus, eftersom de hava överträtt mitt förbund och avfallit från min lag.

8:2 De ropa till mig: »Min Gud! Vi känna dig, vi av Israel.»

8:3 Men eftersom Israel har förkastat vad gott är, skall fienden jaga honom.

8:4 Själva valde de sig konungar, som icke kommo från mig; de tillsatte furstar, utan att jag fick veta något därom av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar, ty det skulle ju förstöras.

8:5 En styggelse är din kalv, Samarien! Min vrede är upptänd mot dessa människor; huru länge skola de kunna undgå straff?

8:6 Från Israel har ju kalven kommit; en konstarbetare har gjort honom, och en gud är han icke. Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.

8:7 Ty vind så de, och storm skola de skörda. Säd skola de icke få, deras gröda skall icke giva någon föda, och giver den någon, skola främlingar uppsluka den.

8:8 Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna såsom ett värdelöst ting.

8:9 Ty väl hava de dragit åstad upp till Assur, lika vildåsnor som gå sin egen väg, ja, väl vill Efraim köpslå om älskog;

8:10 men huru de än köpslå bland hedningarna, skall jag dock nu tränga dem tillhopa och låta dem begynna en tid av ringhet, under överkonungens förtryck.

8:11 Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd.

8:12 Om jag än skriver mina lagar för honom i tiotusental, så räknas de ju dock för en främlings lagar.

8:13 Såsom slaktoffergåvor åt mig offrar man kött som man sedan äter upp; HERREN har intet behag till sådana. Nu kommer han ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder; till Egypten skola de få vända tillbaka.