32:1 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.

32:2 Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.

32:3 Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.

32:4 Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.

32:5 Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.

32:6 Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.

32:7 Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.

32:8 Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.

32:9 I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.

32:10 När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.

32:11 Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.

32:12 Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,

32:13 över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.

32:14 Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --

32:15 detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;

32:16 då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.

32:17 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.

32:18 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.

32:19 Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.