26:1 Därefter tog Job till orda och sade:

26:2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

26:3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

26:4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

26:5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

26:6 Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse.

26:7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

26:8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

26:9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

26:10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

26:11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

26:12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

26:13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.