41:1 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv? 41:2 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen. 41:3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad. 41:4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par? 41:5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse. 41:6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling. 41:7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem. 41:8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt. 41:9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. 41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. 41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:2 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen. 41:3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad. 41:4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par? 41:5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse. 41:6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling. 41:7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem. 41:8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt. 41:9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. 41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. 41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad. 41:4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par? 41:5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse. 41:6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling. 41:7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem. 41:8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt. 41:9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. 41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. 41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par? 41:5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse. 41:6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling. 41:7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem. 41:8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt. 41:9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. 41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. 41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse. 41:6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling. 41:7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem. 41:8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt. 41:9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. 41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. 41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling. 41:7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem. 41:8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt. 41:9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. 41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. 41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem. 41:8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt. 41:9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. 41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. 41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt. 41:9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. 41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. 41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. 41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. 41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. 41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. 41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. 41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. 41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. 41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. 41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. 41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. 41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. 41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; 41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. 41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. 41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. 41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. 41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. 41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
41:25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
GOTO NEXT CHAPTER - BIBLE INDEX & SEARCH