6:1 Då tog Job till orda och sade:

6:2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

6:3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

6:4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

6:5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

6:6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

6:7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

6:8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

6:9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

6:10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

6:11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

6:12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

6:13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

6:14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

6:15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

6:16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

6:17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

6:18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

6:19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

6:20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

6:21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

6:22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

6:23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

6:24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

6:25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

6:26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

6:27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

6:28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

6:29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!