8:1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

8:2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

8:3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

8:4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

8:5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

8:6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

8:7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

8:8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

8:9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

8:10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

8:11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

8:12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

8:13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

8:14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

8:15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

8:16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

8:17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

8:18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

8:19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

8:20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

8:21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.