17:1 Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!

17:2 För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.

17:3 Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.

17:4 Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»

17:5 Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»

17:6 Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.

17:7 Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?

17:8 Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?

17:9 Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?

17:10 Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»

17:11 Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.

17:12 Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd

17:13 och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»

17:14 När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.

17:15 Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst

17:16 och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.

17:17 Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?

17:18 Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»

17:19 Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»

17:20 Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,

17:21 ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»

17:22 Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.

17:23 Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.

17:24 Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.

17:25 Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.

17:26 Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:

17:27 människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.

17:28 Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,

17:29 men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,

17:30 alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.

17:31 Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.

17:32 Kommen ihåg Lots hustru.

17:33 Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.

17:34 Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.

17:35 Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»