12:1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.

12:2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.

12:3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.

12:4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.

12:5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.

12:6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.

12:7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.

12:8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.

12:9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.

12:10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.

12:11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.

12:12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.

12:13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden

12:14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.

12:15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.

12:16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam

12:17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.

12:18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.

12:19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.

12:20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.

12:21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.

12:22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.

12:23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.

12:24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.

12:25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.

12:26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.

12:27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.