29:1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.

29:2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.

29:3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.

29:4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.

29:5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.

29:6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.

29:7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.

29:8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.

29:9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.

29:10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.

29:11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.

29:12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.

29:13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.

29:14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.

29:15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.

29:16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.

29:17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.

29:18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.

29:19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.

29:20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.

29:21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.

29:22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.

29:23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.

29:24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.

29:25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.

29:26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.