104:1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

104:2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

104:3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

104:4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

104:5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

104:6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

104:7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

104:8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

104:9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

104:10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

104:11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

104:12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

104:13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

104:14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

104:15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

104:16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

104:17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

104:18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

104:19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

104:20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

104:21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

104:22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

104:23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

104:24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

104:25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

104:26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

104:27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

104:28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

104:29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

104:30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

104:31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

104:32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

104:33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

104:34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.