130:1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

130:2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

130:3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

130:4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

130:5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

130:6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

130:7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.