139:1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

139:2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

139:3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

139:4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

139:5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

139:6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

139:7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

139:8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

139:9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

139:10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

139:11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

139:12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

139:13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

139:14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

139:15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

139:16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

139:17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

139:18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

139:19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

139:20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

139:21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

139:22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

139:23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,