144:1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

144:2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

144:3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

144:4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

144:5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

144:6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

144:7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

144:8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

144:9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

144:10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

144:11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

144:12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

144:13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

144:14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --