147:1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss. 147:2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa. 147:3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han. 147:4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn. 147:5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. 147:6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden. 147:7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, 147:8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, 147:9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. 147:10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. 147:11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. 147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa. 147:3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han. 147:4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn. 147:5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. 147:6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden. 147:7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, 147:8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, 147:9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. 147:10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. 147:11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. 147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han. 147:4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn. 147:5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. 147:6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden. 147:7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, 147:8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, 147:9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. 147:10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. 147:11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. 147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn. 147:5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. 147:6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden. 147:7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, 147:8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, 147:9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. 147:10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. 147:11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. 147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. 147:6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden. 147:7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, 147:8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, 147:9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. 147:10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. 147:11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. 147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden. 147:7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, 147:8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, 147:9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. 147:10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. 147:11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. 147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, 147:8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, 147:9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. 147:10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. 147:11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. 147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, 147:9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. 147:10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. 147:11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. 147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. 147:10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. 147:11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. 147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. 147:11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. 147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. 147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. 147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. 147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. 147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. 147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. 147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? 147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. 147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. 147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
147:20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
GOTO NEXT CHAPTER - BIBLE INDEX & SEARCH