2:1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2:2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

2:3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

2:4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

2:5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

2:6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

2:7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

2:8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

2:9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

2:10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

2:11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.