22:1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

22:2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

22:3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

22:4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

22:5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

22:6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

22:7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

22:8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

22:9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

22:10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

22:11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

22:12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

22:13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

22:14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

22:15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

22:16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

22:17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

22:18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

22:19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

22:20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

22:21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

22:22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

22:23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

22:24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

22:25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

22:26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

22:27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

22:28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

22:29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

22:30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

22:31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.