30:1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

30:2 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

30:3 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

30:4 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

30:5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

30:6 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

30:7 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

30:8 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

30:9 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

30:10 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

30:11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

30:12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.