35:1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

35:2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

35:3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

35:4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

35:5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

35:6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

35:7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

35:8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

35:9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

35:10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

35:11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

35:12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

35:13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

35:14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

35:15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

35:16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

35:17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

35:18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

35:19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

35:20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

35:21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

35:22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

35:23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

35:24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

35:25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

35:26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

35:27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»