41:1 För sångmästaren; en psalm av David.

41:2 Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.

41:3 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

41:4 HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

41:5 Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

41:6 Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

41:7 Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

41:8 De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

41:9 »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

41:10 Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

41:11 Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

41:12 Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

41:13 Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ----