52:1 För sångmästaren; en sång av David,

52:2 när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

52:3 Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

52:4 Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

52:5 Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.

52:6 Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

52:7 Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.

52:8 Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

52:9 »Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!»

52:10 Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.