71:1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

71:2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

71:3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

71:4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

71:5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

71:6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

71:7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

71:8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

71:9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

71:10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

71:11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

71:12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

71:13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

71:14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

71:15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

71:16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

71:17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

71:18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

71:19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

71:20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

71:21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

71:22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

71:23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.