77:1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

77:2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

77:3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

77:4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

77:5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

77:6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

77:7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

77:8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

77:9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

77:10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

77:11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

77:12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

77:13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

77:14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

77:15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

77:16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

77:17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

77:18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

77:19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

77:20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.