1:2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
1:3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
1:4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ----
1:5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
1:6 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
1:7 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
1:8 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ----
1:9 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
1:10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
1:11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
1:12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
1:13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
1:14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
1:15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
1:16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
1:17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»