30:1 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

30:2 Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

30:3 vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

30:4 Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

30:5 Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

30:6 Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

30:7 Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

30:8 Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

30:9 Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

30:10 Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

30:11 Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

30:12 ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

30:13 ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

30:14 ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

30:15 Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:

30:16 dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»

30:17 Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

30:18 Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

30:19 örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

30:20 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

30:21 Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

30:22 under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

30:23 under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

30:24 Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

30:25 myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

30:26 klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

30:27 gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

30:28 gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

30:29 Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

30:30 lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

30:31 en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

30:32 Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.