31:1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

31:2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

31:3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

31:4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

31:5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

31:6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

31:7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

31:8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

31:9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

31:10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

31:11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

31:12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

31:13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

31:14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

31:15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

31:16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

31:17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

31:18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

31:19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

31:20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

31:21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

31:22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

31:23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

31:24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

31:25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

31:26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

31:27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

31:28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

31:29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

31:30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.