11:1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

11:2 Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?

11:3 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

11:4 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

11:5 Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,

11:6 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

11:7 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

11:8 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?

11:9 Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.

11:10 När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

11:11 Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

11:12 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.

11:13 Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,

11:14 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

11:15 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.

11:16 Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

11:17 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

11:18 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

11:19 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.