28:1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;

28:2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.

28:3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,

28:4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.

28:5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.

28:6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.

28:7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;

28:8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.

28:9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.

28:10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.

28:11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.

28:12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?

28:13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.

28:14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»

28:15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.

28:16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.

28:17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.

28:18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.

28:19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.

28:20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?

28:21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;

28:22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»

28:23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.

28:24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.

28:25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,

28:26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,

28:27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.