32:1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

32:2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

32:3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

32:4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

32:5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

32:6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

32:7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»

32:8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

32:9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

32:10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

32:11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

32:12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

32:13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

32:14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

32:15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

32:16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

32:17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

32:18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

32:19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

32:20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

32:21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.