33:1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

33:2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

33:3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

33:4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

33:5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

33:6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

33:7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

33:8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

33:9 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

33:10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

33:11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

33:12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

33:13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

33:14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

33:15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

33:16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

33:17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

33:18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

33:19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

33:20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

33:21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

33:22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

33:23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

33:24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

33:25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

33:26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

33:27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

33:28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

33:29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

33:30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

33:31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

33:32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.