35:1 Och Elihu tog till orda och sade:

35:2 Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,

35:3 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?

35:4 Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.

35:5 Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.

35:6 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?

35:7 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?

35:8 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.

35:9 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;

35:10 men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,

35:11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»

35:12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.

35:13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

35:14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.

35:15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?