18:1 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.

18:2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.

18:3 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.

18:4 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.

18:5 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.

18:6 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.

18:7 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.

18:8 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

18:9 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.

18:10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

18:11 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.

18:12 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.

18:13 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.

18:14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?

18:15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.

18:16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.

18:17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

18:18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

18:19 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.

18:20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.

18:21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

18:22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.

18:23 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.