7:1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

7:2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

7:3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

7:4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

7:5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

7:6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

7:7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

7:8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

7:9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

7:10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

7:11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

7:12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

7:13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

7:14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

7:15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

7:16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

7:17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

7:18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

7:19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

7:20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

7:21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

7:22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

7:23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

7:24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

7:25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

7:26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.