115:1 Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.

115:2 Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?»

115:3 Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.

115:4 Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.

115:5 De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,

115:6 de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke.

115:7 Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe.

115:8 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.

115:9 I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.

115:10 I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.

115:11 I som frukten HERREN, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.

115:12 HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus,

115:13 han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora.

115:14 Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn.

115:15 Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.

115:16 Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn.

115:17 De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.