116:1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.

116:2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

116:3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse.

116:4 Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»

116:5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.

116:6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.

116:7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.

116:8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

116:9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.

116:10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,

116:11 jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»

116:12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?

116:13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.

116:14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.

116:15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.

116:16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.

116:17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.

116:18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,