17:1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

17:2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

17:3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

17:4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

17:5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

17:6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

17:7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

17:8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

17:9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

17:10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

17:11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

17:12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

17:13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

17:14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.