18:1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

18:2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

18:3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

18:4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

18:5 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.

18:6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

18:7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.

18:8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

18:9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.

18:10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.

18:11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.

18:12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.

18:13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.

18:14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.

18:15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

18:16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.

18:17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

18:18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

18:19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

18:20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.

18:21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

18:22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

18:23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

18:24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.

18:25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

18:26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

18:27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

18:28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.

18:29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

18:30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.

18:31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

18:32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?

18:33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,

18:34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

18:35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

18:36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;

18:37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

18:38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

18:39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.

18:40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

18:41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.

18:42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.

18:43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

18:44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

18:45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.

18:46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.

18:47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!

18:48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;

18:49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

18:50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.