94:1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

94:2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

94:3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

94:4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

94:5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

94:6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

94:7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

94:8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

94:9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

94:10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

94:11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

94:12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

94:13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

94:14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

94:15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

94:16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

94:17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

94:18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

94:19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

94:20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

94:21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

94:22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.