95:1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa. 95:2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger. 95:3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. 95:4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans; 95:5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra. 95:6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare. 95:7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård. 95:8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen, 95:9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. 95:10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 95:11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
95:2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger. 95:3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. 95:4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans; 95:5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra. 95:6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare. 95:7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård. 95:8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen, 95:9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. 95:10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 95:11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
95:3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. 95:4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans; 95:5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra. 95:6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare. 95:7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård. 95:8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen, 95:9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. 95:10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 95:11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
95:4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans; 95:5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra. 95:6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare. 95:7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård. 95:8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen, 95:9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. 95:10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 95:11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
95:5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra. 95:6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare. 95:7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård. 95:8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen, 95:9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. 95:10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 95:11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
95:6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare. 95:7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård. 95:8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen, 95:9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. 95:10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 95:11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
95:7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård. 95:8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen, 95:9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. 95:10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 95:11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
95:8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen, 95:9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. 95:10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 95:11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
95:9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. 95:10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 95:11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
95:10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 95:11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
95:11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
GOTO NEXT CHAPTER - BIBLE INDEX & SEARCH