106:1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

106:2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

106:3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

106:4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

106:5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

106:6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

106:7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

106:8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

106:9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

106:10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

106:11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

106:12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

106:13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

106:14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

106:15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

106:16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

106:17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

106:18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

106:19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

106:20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

106:21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

106:22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

106:23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

106:24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

106:25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

106:26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

106:27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

106:28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

106:29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

106:30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

106:31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

106:32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

106:33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

106:34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

106:35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

106:36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

106:37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

106:38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

106:39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

106:40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

106:41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

106:42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

106:43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

106:44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

106:45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

106:46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

106:47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----