18:1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

18:2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

18:3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

18:4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?

18:5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.

18:6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.

18:7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.

18:8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;

18:9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;

18:10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.

18:11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.

18:12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.

18:13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

18:14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

18:15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.

18:16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.

18:17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.

18:18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.

18:19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.

18:20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.